Från Broadway till Stockholm: Kärlekens kraft och bohemiskt mörker i musikalen RENT
När Jonathan Larsons banbrytande rockmusikal RENT hade svensk urpremiär på Göta Lejon i Stockholm i januari 2001, markerade det startskottet för en alldeles särskild kärlekshistoria mellan den svenska publiken och New Yorks karga, vibrerande Lower East Side.
Med sin unika blandning av råa rockriff, sångnummer som kryper under huden och en tidlös skildring av vänskap, överlevnad och mänsklig värdighet, har RENT lämnat ett bestående avtryck i den svenska musikalhistorien.
En modern klassiker med operaförlaga
För den som vill förstå RENTs storhet är det omöjligt att blunda för dess ursprung. Musikalen är en fri, moderniserad version av Giacomo Puccinis klassiska opera La bohème.
Där Puccinis original utspelar sig i 1800-talets Paris, flyttar Larson handlingen till 1980-talets sista år och början av 1990-talet. Staden är New York, och miljöerna är fyllda av konstnärsdrömmar, kyla, fattigdom, missbruk och hiv/AIDS-epidemins skoningslösa härjningar.
Centralt i handlingen står en grupp unga konstnärer och rumskamrater – däribland filmskaparen Mark och musikern Roger – som kämpar för att betala sin hyra (rent) och behålla sin konstnärliga själ i en värld som tycks vilja sluka dem levande.
“No day but today” – en av musikalens mest kända fraser fungerar som en smärtsam påminnelse om att leva fullt ut när morgondagen är oviss.
Stockholmsuppsättningen på Göta Lejon
Uppsättningen på Göta Lejon år 2001 blev en stor milstolpe. Med en svensk översättning av Ture Rangström och en stjärnspäckad ensemble (där artister som Jakob Stadell gestaltade rollen som Mark) lyckades Stockholmsversionen fånga den där febriga, desperata och samtidigt djupt hoppfulla energin som präglar originalet.
Leave a Reply